Vid halv 10 bar det iväg mot Lachen. Jag, Shannon, Suhrid och en chaufför, 4 resväskor och fyra ryggsäckar. Jag hade fortfarande starka minnen av resan till Gangtok och mådde dåligt redan innan vi åkte. Jag är därför helt överlycklig över att jag faktiskt inte blev minsta åksjuk trots att resan tog cirka 6 timmar. Jag tror att skillnaden var dels att jag faktiskt i grunden var frisk (vilket jag inte var när vi åkte till Gangtok), dels hade jag inte åkt flyg i flera timmar innan, dels sov jag hyfsat på natten. Oavsett anledning så kunde jag till och med njuta av utsikten. Och vilken utsikt sen!!! Jag ville stanna varje kilometer och bara se mig omkring men på så sätt skulle det ju ta en vecka att komma fram, och så lång tid har vi inte på oss.
Vi började på en smal slingrig väg som kändes som en asfalterad traktorväg med massor med skog och ormbunkar på båda sidor. Innan jag kom hit så förväntade jag mig i princip buskar och blommor. Det här däremot, det var hela träd och enorma ormbunkar! Tyvärr blev det ingen bild på det.
Vägen till Lachen är överlag asfalterad men lite här och där har den trasats sönder, blivit grusväg, på ett ställe sandstrand (?!?!) och emellanåt inget som kan kallas väg överhuvudtaget. Bara mark bestående av grus och vatten och halvstora stenar. Dessutom kör man över ett antal små broar som skakar och skramlar så att Shannon vid ett tillfälle skrek för full hals bara för att testa om hon hördes. Det gjorde hon. Knappt.
Allt eftersom vägen slingrar sig upp för berget får man lite lätt höjdskräck när man tittar ut över dalen. Samtidigt är det otroligt vackert med floder och vattenfall. Lite här och där dyker det upp skyltar med visdomsord som ”It’s not a rally, enjoy the valley” och ”No hurry, no worry”.
Hotellet vi bor på heter Jachu Valley lodge och är så nybyggt att det inte finns på internet. Faktum är att det är så nybyggt att det saknar trappräcke… Väldigt fint är det i alla fall.
På eftermiddagen gick vi en sväng för att kolla läget och se var vi kanske kan hitta blomflugor. Det var dock rätt kallt så prognoser som påstod att det skulle vara omkring 20 grader imorgon kändes som osannolika önskedrömmar.
Vi började på en smal slingrig väg som kändes som en asfalterad traktorväg med massor med skog och ormbunkar på båda sidor. Innan jag kom hit så förväntade jag mig i princip buskar och blommor. Det här däremot, det var hela träd och enorma ormbunkar! Tyvärr blev det ingen bild på det.
Vägen till Lachen är överlag asfalterad men lite här och där har den trasats sönder, blivit grusväg, på ett ställe sandstrand (?!?!) och emellanåt inget som kan kallas väg överhuvudtaget. Bara mark bestående av grus och vatten och halvstora stenar. Dessutom kör man över ett antal små broar som skakar och skramlar så att Shannon vid ett tillfälle skrek för full hals bara för att testa om hon hördes. Det gjorde hon. Knappt.
Allt eftersom vägen slingrar sig upp för berget får man lite lätt höjdskräck när man tittar ut över dalen. Samtidigt är det otroligt vackert med floder och vattenfall. Lite här och där dyker det upp skyltar med visdomsord som ”It’s not a rally, enjoy the valley” och ”No hurry, no worry”.
Hotellet vi bor på heter Jachu Valley lodge och är så nybyggt att det inte finns på internet. Faktum är att det är så nybyggt att det saknar trappräcke… Väldigt fint är det i alla fall.
På eftermiddagen gick vi en sväng för att kolla läget och se var vi kanske kan hitta blomflugor. Det var dock rätt kallt så prognoser som påstod att det skulle vara omkring 20 grader imorgon kändes som osannolika önskedrömmar.