Idag skulle det enligt SMHI ösregna hela eftermiddagen och våra små luktprover vill helst vara utan regn. Därav blev det hemmajobb med ansökan till Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) i fokus för mig. Vi ska söka pengar för att få testa våra lockbeten i Himalaya i vår, samt att få göra ursprungsstudien (det som vi gör i Sverige just nu) även i Adelaide i januari.
Av en slump tittade jag ut genom fönstret och såg ett stackars bi som fastnat i en spindeltråd. Nog för att naturen kanske ska ha sin gång och att spindeln blir glad om den får ett skrovmål, men nu har ju jag jobb delvis för att bin och humlor dör ut och jag kände inte att jag behövde påskynda den processen. Jag trivs förvisso med att ha ett jobb men jag tror tyvärr att bin och humlor ligger så pass illa till att jag nog kan rädda alla jag kan och ändå kunna forska vidare på blomflugorna.
Det är imponerande att en liten individ kan sitta så hårt fast i en så tunn tråd måste jag säga. Den lilla krabaten verkade dock lycklig över att få lite värme och klamrade sig fast vid mitt finger. Eftersom jag inte hade en aning om hur länge hen suttit där och väntat på sitt öde så plockade jag fram lite flytande honung för att mata den. Naturligtvis blev det ketchupeffekt och stackaren höll på att drunkna istället för att livräddas. Hen tog sig i alla fall upp ur kletet och började så smått slicka i sig sina vänners produkt. Efter en stund hade hen slickat i sig första droppen och vandrade omkring på min hand och satte sig för att vila på min klocka men jag motade den till resten av honungen. Sen blev jag praktiskt taget inte av med gullnosen. Jag lyckades ta massor med bilder och till och med flera videos på den lilla tungan som glupskt slickar i sig honungen. När jag tillslut kände att KVA ropade efter mig smetade jag av den resterande honungen på ett blad och la på ett bord ute men biet ville inte hoppa av min varma hand. Efter lite envishet fick jag den att hoppa över till bladet och äta upp resten. Så jag gick in för att hämta mer honung men när jag kom ut igen så var biet borta. Jag hoppas hen blev varm och mätt och klarar sig länge till.
Av en slump tittade jag ut genom fönstret och såg ett stackars bi som fastnat i en spindeltråd. Nog för att naturen kanske ska ha sin gång och att spindeln blir glad om den får ett skrovmål, men nu har ju jag jobb delvis för att bin och humlor dör ut och jag kände inte att jag behövde påskynda den processen. Jag trivs förvisso med att ha ett jobb men jag tror tyvärr att bin och humlor ligger så pass illa till att jag nog kan rädda alla jag kan och ändå kunna forska vidare på blomflugorna.
Det är imponerande att en liten individ kan sitta så hårt fast i en så tunn tråd måste jag säga. Den lilla krabaten verkade dock lycklig över att få lite värme och klamrade sig fast vid mitt finger. Eftersom jag inte hade en aning om hur länge hen suttit där och väntat på sitt öde så plockade jag fram lite flytande honung för att mata den. Naturligtvis blev det ketchupeffekt och stackaren höll på att drunkna istället för att livräddas. Hen tog sig i alla fall upp ur kletet och började så smått slicka i sig sina vänners produkt. Efter en stund hade hen slickat i sig första droppen och vandrade omkring på min hand och satte sig för att vila på min klocka men jag motade den till resten av honungen. Sen blev jag praktiskt taget inte av med gullnosen. Jag lyckades ta massor med bilder och till och med flera videos på den lilla tungan som glupskt slickar i sig honungen. När jag tillslut kände att KVA ropade efter mig smetade jag av den resterande honungen på ett blad och la på ett bord ute men biet ville inte hoppa av min varma hand. Efter lite envishet fick jag den att hoppa över till bladet och äta upp resten. Så jag gick in för att hämta mer honung men när jag kom ut igen så var biet borta. Jag hoppas hen blev varm och mätt och klarar sig länge till.